,

En liten flicka i världen ensam står.
Hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångest i bröstet tynger henne hårt.
Hon vill va lycklig,varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar.
Hon vet hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log.
Men nu är det länge sen hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt.
Hon har förlorat allt hon har kärt.
Hennes dagar är fulla av gråt och kvävda skrik.
Hun undrar om livet blott är ett spel.
Varför måsta allt va så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv nån dag.
Men för det krävs mod.
Om det bara fanns någon som henne förstod.
Hon vill slukas av eldens lågor.
Vad som helst för att ta död på hennes plågor.
Livet är ingen lek.
Det är blott fylld av ångest och svek.
Kanske går det så att flickan tar sitt liv nån dag.
Men det sorliga är att den flickan är just jag

Jag står på bron och tittar ner.
Ett litet kliv så finns jag inte mer.
Jag blundar och känner vinden i mitt hår.
Ner för min kind rinner sakta en tår.
I min hand håller jag ett kort på min bästa vän.
Jag viskar: "Förlåt men vi ses sen igen".
När jag prcis ska ta mitt sista kliv hör jag en röst;
"Det får inte ta slut!"
Jag vänder mig om och ser min bästa vän, det är hon som skriker.
Jag bryr mig inte, fast jag vet att jag sviker.
Jag tar ett sista andetag och försvinner sen ner.
Min väns sorgsna ögon är det sista jag ser.....